Hej påer !!!!

Jag har nyss beskådat programmet Bonde söker fru... jag vad skall man säga om detta program

jag hoppas innerligt att några av dem hittar kärlek, för den är bannemej inte lätt att hitta. 

Dem där paren som verkade vara kära i varandra , ja jag skulle också vilja vara så där kär någon gång...

MEN jag tror jag har aldrig varit så där övertygat kär i någon och kännt att man funnit sin själs

vän som passar in i sitt liv...ja man trodde väl det men ack så upptäckte man efter ett tag eller

efter en nära tid att så inte var fallet....  

Kärlek för mej har varit en kort intensiv upplevelse och sen har det förstörts med diverse   

strulande från den andra partern med olika saker men mest har det varit ett STORT behov av att

ha alkohol i sin närhet...alltså ett beroende av något slag som har försört kärleken på något sätt... 

Jag är själv ingen perfekt person MEN jag missköter mej inte när jag dricker vin eller öl, har aldrig försummat familj eller  rumlat runt och blivit personförändrad...då skulle jag direkt sluta och skulle veta att jag INTE tål

alkoholkaltiga varor....alltså en insikt på att jag och alkoholen inte är VÄNNER. 

Jag är inte på det klara på hur jag vill ha det i framtiden, ensam eller fortfarande gift..??????

Jag måste få tid på mej att tänka och inte förhasta mig så jag inte gör något dumt soom jag får

ångra...jag tänker framför allt på ekonomin...det är det som är KRUXET..och det stör mej att jag

inte skall få ha det bra på gamla dagar utan att blir utfattig...jag menar...KAN JAG BO SJÄLV med min

futtiga pension, ????????? Men jag jobbar på det för jag tror jag behöver lugn o ro och inte en massa oro

som livet har bjudit mej på dom sista 5-6 åren...  

Just nu består mitt liv att en transportsträcka och ett ständigt tänkande och grunnande på hur mitt

slutgiltiga beslut skall bli, jag vet att jag kommer såra en person om jag bestämmer en sak och det gillar

jag inte, jag vill ju att alla människor skall vara lyckliga och må bra...MEN  jag måste ju tänka på mej själv 

också man lever ju bara en gång och JAG VILL VARA LYCKLIG...är det att begära för mycket????

Hörs snart igen

Moa

Hej igen!!!

Ja vad skall man säga om dagarna som gått...Tja inte så värst mycket har väl sagts vad det 

gäller för vårt fortsatt liv tillsammans..mer än att jag har pratat med honom om att han 

MÅSTE ta hjälp när han känner att han håller på att gå ner i dyn...det 'är ju bara han som känner att 

det håller på att spåra ur och då prata med mej och erkänna HUR han mår och  känner sug och att han   

är LÅG.. Jag tycker att man måste var öppna och ärliga i ett förhållande och inte gå o gömma sig.

Det håller inte att bara gå runt och verka allmänt sur och tro att vi pratar om honom och vinkla saker 

vi säger fel, feltolka vad vi pratar om...mm mm mm för det gör han då... PRATA PRATA PRATA med oss..

Han är norrlänning och dom har ju ryktet om sig ATT VARA TRULIGA...men från början i vårt förhållande

var han inte det men det har kommit succesivt tycker jag...vet inte om jag ger honom fel energi med mitt

lite bestämda och temperamentsfulla sätt, vad vet jag. Men han säger ju att han har aldrigt fått såååå

mycket uppmuntran, stöd och beröm utav någon som har får av mej och jag TYCKER HAN ÄR DUKTIG..på

många sätt. Otroligt hjälpsam, praktisk, händig och snäll...men så är ju det där stora problemet att han

har så dålig självkänsla och dåligt självförtroende, tycker inte han "DUGER" som han säger själv...

Han borde inte känna så för han har ju tagit taxi-kort på gamla dagar och varit en hejjare på att flyga

alla dess olika flygplan, och bogsera fallskärmshoppare, samt bogsera segelflygare upp i luften...Det

är väl en stor konst som han SKALL vara stolt över...Han har för stora krav på sej tycker jag och det 

han gör är inte TILLRÄCKLIGT ...hmmm ja ja jag kan inte göra om honom men jag gör så gott jag kan

för att han skall känna sej "duktig"...Vi får se tiden an och hoppas på det bästa att han tar detta på ALVAR..

Nu skall jag snart åka till jobbet och jobba ett jourpass till kl 10 imorgon bitti, jag tror det är bra att vi

är ifrån varandra lite med nu och får tid att tänka för oss själva hur vi vill ha det...vi vill ju inte dela på oss

men DET KAN INTE FORTSÄTTA I DEN HÄR STILEN..(.då blir det Finito )...upp o ner som en jojo i stämning och återfall.

Få se nu om han tar  kontakt med psykologen och få gå på KBT..det MÅSTE  han göra själv...inte jag..

Nu skall han köra taxi fr.o.m imorgon till nästa onsdag så dår får vi träffas så myckket och de tycker jag

är bra för jag måste få vara lite själv ett tag nu och tänka på mitt psyke som OXÅ måste fungera..

Nåväl, slut för idag

Må så gott

Moa

Hej igen!!

Idag är det 1-a advent och inte en snöflinga har skådat mitt halvblinda öga...

Men man får tänka på den svenska ekonomin att inte snösvängen får rycka ut

och tära på kapitalet i Sverige...tänk på hur mycket det fick kosta dom förra 2 

vintrarna..herregud vad snö vi hade då.. För mej får det gärna dröja till självaste >julafton 

med att snöa och då får det kommer rejält med stora flingor och så får et gärna ligga kvar 

1 månad för att sen försvinna för gott...

Idag skall jag åka till min lilla Mor och träffa bror och svägerska och fika 1-advent med henne.

Imorron skall jag åka till lille Far och fika med honom en försenat 1-a advent..

Gubben kör taxi så det bara ryker och stämningen här hemma har lättat betydligt, det känns

lättare inombords och det gamla grållet har vi lagt på hyllan  för att få frid till jul i alla fall.

Sen får man se hur det löser sej, jag kan inte vara arg länge det är det värsta jag vet och det är

väl mitt stora problem...att jag har en sån stor EMPATI och kan inte göra människor ledsna..

det är väl därför jag går vidare och förlåter och förlåter hela tiden. Jag är som en sån där docka

eller pryl som är tung i gumpen och lägger man den ner   så vippar den upp med en gång...

Alltså jag går ner i dyn och deppar några dagar, sen så ljusnar jag upp och kommer igen. men det tar 

längre tid varje gång och varje gång naggas det i kanten på kärleken...GIVETVIS...

Nåväl det var en liten rapport för idag..

Ha det gött allihopa

Moa

Hej på er!!

Ja nu har det gått några dagar sen jag skrev här på bloggen...

Jag har haft en svår tid med allt som har hänt, och jag känner mej så förvirrad.

Det har varit väldigt tyst här hemma ingen har talat eller nämnt något om vad som har hänt.!!??

Vi går som katten kring het gröt så att säga....vill inte starta en diskussion, men igår kväll så började

jag att dra upp det för jag hade fått en kommentar här på bloggen av en som heter Janneman..och jag tror jag vet vem det är.. 

Jag fick liksom för mej att jag var syndabocken och att det var helt mitt fel att problemet fanns i vår familj..??

Till saken hör att jag har försökt och försökt på alla sätt att få det bra inom familjen....

Alla måste ju dra sitt strå till stacken det är ju inte bara för den s.k "sjuke" att sitta på ändan och förvänta sej

att alla andra skall ställa upp och hjälpa till och inte själv göra ett enda dugg för att få hjälp för sitt

beroende...man MÅSTE  ju ta ansvar för sitt eget liv också och inte  bar skylla på att det är en sjukdom och att man har haft en svår barndom....

Jag har inte heller haft det såå lätt i barn/ungdomen blev våldtagen som 14-åring av 2 18-åringar...haft 5 missfall,

mist min bror i Estonia och till på köpet så har jag en svår sjukdom på ögonen som gör att jag är mkt synskadad,

ser inte i periferin utan har ett s.k tunnelseende och kan inte klara mej utan ledsagare i skymmning och mörker.

Det är väldigt jobbigt...samt så har jag tinnitus med ett ständigt tjut i öronen...men men så klart gnäller jag

över det ibland när man inte ser och skall be om hjälp..men det är mitt liv och jag kan inte belasta andra för 

det och försöker gaska upp mej och inte gå ner mej men gör ju så ibland givetvis. Man är ju ingen okänslig

robot och kan ta allt, så jag har ju mina skäl till att till slut inte orka med en annat STORT problem även om det

är min man som jag har lovat att älska i nöd o lust..som Janneman skriver...att jag förväntas att göra...

Alla har vi våra demoner inom oss och man måste försöka ta tag i det själv till största delen för det finns

hjälp att få, vi lever ju i 2011-talet och det har kommit fram med mycket bra metoder som kan hjälpa 

människor med olika beroenden, med KBT-terapi, olika samtalsgrupper...you name it...

Men då måste man också vilja ta tag i det och söka den hjälpen, det är ingen uppsökande verksamhet detta.

Jag har pratat med  honom om det och förhoppningsvis så kommer han att ta en sådan hjälp och TRO på detta,

som KBT-psykologerna lägger fram som metod...DET kan inte jag hjälpa honom med...

Nåväl nog om detta idag...

Faktum kvarstår, jag har inte fått något redigt svar om han vill vara kvar i vårt liv tillsamman, det är väl 

jag igen som får starta upp ett samtal för han tar aldrig initiativ till diskussion var det än gäller.

Jag tycker att man skall prata om allt i ett äktenskap och reda ut problem på ett vuxet sätt och inte gå

därifrån och strunta i att svara eller bara säga "jag vet inte vad jag skall säga" "har inga förslag",

"vet iinte"...vise versa...

Hej

Vi hörs

Moa

HEJ BLOGGEN !!!!!!    

Idag har jag varit nere på Nynäsakuten och lämnat blodprover, för att jag skall till doktorn på fredag

och få mina APO-dos recept blir förnyat ett år till. Det är sååå himla bekvämt med att slippa

dela medicinen i dosetten, då jag inte ser så bra...    

igår var jag i Nacka Forum och träffade min tjej som jag är kontakperson till och som bor på gruppbostaden där jag jobbat (nu som vikarie)i över 9 år.

Det var en kille också från gruppbostaden med som också ville träffa mej. Vi gick och handlade lite grejer och så fikade vi.   

I förrgår var jag hos min bror och svägerska och käkade middag, dom björd på hallumiost med valnötter o honung

som förrätt, sedan var det gratinerad fläskfilé och ris till huvudrätt och massor med rödvin... 

Så igår kände jag inte allt för att shopa på Nacka Forum för jag var trött och dutig i huvudet, men det gick så bra när jag beställde en stor cappuccino... 

Idag blir det till att slappa hemma och kanske läsa min bok, sen till middag blir det fiskbullar och potatismos och hackat ägg till middag.  

Idag har vi bägge rottisarna hemma här för Elin skall ut på middag    efter jobbet och då kan ju inte Doris följa

med så dom ligger tillsammans med våran lilla Zeb och bara snarkar och sover i denna trista novemberdag.

Stämningen här hemma är tyst...tyst och åter tyst   ...hmmm ingen säger vad som skall hända i framtiden...

Han pratar om att han skall börja gå på AA..???  Det har han ju gjort förut med det gav inget sa han DÅ?????

Få se vad det blir av det...hmmm 

Nåväl

slut för idag

Kram

Moa 

Hej.......  

Ja, denna natt har jag inte sovit många timmar, oro, grubblerier och funderingar hur det skall gå...

Men det SKALL gå jag vill inte leva i ett sänt här knepigt äktenskap längre...orkar  inte och jag har bjudit till alla dessa år, men till ingen nytta tydligen...

Vill man inte ändra på sitt beteende och försöka göra saken och vårt liv bättre då han han gjort sitt val..

En del vill ju leva med DRAMA och uppståndelse i sitt liv...men se det VILL INTE JAG..

Så nu har skillsmässa kommit på tal och så får det bli..jag har redan ansökt om 5 st lägenheter i Nynäshamn och dom är under behandling som det står på deras hemsida.

Igår fick jag ju verkigen klart för mej att inte fortsätta i dett äktenskap, för han kallade mej "äcklig" och bad mej hålla käften...moget eller????? Och sånt säger man inte till någon som man påstår sej ÄLSKA----ELLER HUR????

Nej jag vill bara nu har lugn och ro och inte ha nåt bråk och tjafs med någon som man inte kan lita på och inte har tillit till...Lögner och oärlighet och smusslande med dricka under alla år...det har jag fått nog av...

Så nu skall jag sknart åka till Hägersten och träffa min bror, svägerska och far min det skall bli skönt att komma bort och tänka på annat och äta god mat för det kan hon Eva min svägerska...laga god mat...

Vi hörs igen snart..

Sköt om er

Moa  

Hej på er i höstmörkret!!!        

Ja nu har det skett igen att "han" har supit till och tagit flera glas vin ur "min" dunk Chill Out.

Han kan inte dricka starkare alkohol än på sin höjd en liten öl på 4,7% alc.

Igår kväll fick han för sej att han öppet inför både mej och Elin tulla på dunken och då förstås

bli fullare och fullare. Han äter nämligen en antidepp. medicin som heter Cymbalta och den

FÅR man inte blanda med alkohol för då förstärks alkoholen förskäckligt mycket.

Ja följden blev ju att han blev kanonfull och fumlade runt i lägenheten gick ut med hunden, kom in och skulle gå ut med honom igen, kom inte ihåg att han nyss varit ute ..hmmm

Sen så gick jag och lade mig och läste ut min bok..som var sååå bra släckte och stängde sovrumsdörren,

somnade och vaknade att det stökade i rummet och tv-n var på högt, jag gick ute i och kikade vad det var då satt han där och hade upptänt i hela lägenheten och kollade på tv...

Hmm jag blev arg och sa att du får sänka ljudet och släcka ner så fåglarna våra åtminstone får sova...

Kl 04.00 kom han infumlande och satt sej först på sängkanten och sen lag han ner sej och började att snarka av bara den...

Jag vet inte vad jag skall göra i detta NU, vill inte ha det så här han verkar inte vilja ta sitt liv med oss på på fullaste alvar...Det går in i ena örat och ut genom det andra...Suck

Ja vill inte att mitt liv på gamla dagar skulle bli SÅ HÄR..

Ideligen felbedömning av mej när det gäller karlar....

Dom blåljuger för mej hela tiden...

Fan fan  

Syns

Moa

Hej Solen!!!     

Idag har vi varit och shopat i stan, lite vin och öl och så var jag in på Lindex och hittade en jättefin 

skjortblus, med glittertrådar i i röda svarta färger...jättefin. REA 129:-

 Elin skulle till en väninna i Västerhaninge och träna hund och fixa med sin hemsida.

Sen i kväll skall vi käka tillsammans för Elin är ledig idag, det blir Lövbiff och pompe en god sallad.

Nu skall jag sätta mig i stolen och läsa min bok, jag har kommit till slutet nu och Elin

har läst den och hon har aldrig gråtit så mkt i slutet av en bok, hon såg inte texten för alla

tårar.. Jag är väldigt spänd och förväntansfull hur jag skall tycka om den.

Boken är av författaren Kristin Hannah..och heter VAD SOM ÄN HÄNDER.  

Mor min mår ganska bra efter omständighetern efter infarkten och benbrottet.

Hon har ju hemtjänst 4 ggr per dag och det gör mej mkt trygg dom är såå trevliga i Aspuddens hemtjänst.

På lördag skall vi till min bror  och svägerska och käka middag, det skall bli såå trevlig för hon lagar sååå god mat.

Min gamle far skall med så vi åker hem med honom i samma taxi, så det blir samåkning så han kommer hem säkert..Hoppas han kan komma med dert berör på dagsformen på han...90 år då är man rätt svag i vissa dagar och orkar inte åka bort.

Nej nu blir det fika och boken....

Må så gott...

Gå ut i solen..

Moa