janneman

23 november 2011 23:40

En liten fundering...

Jag antar att vi har att göra med alkoholberoende som en del av problematiken här.

"Ja nu har det skett igen att "han" har supit till och tagit flera glas vin ur "min" dunk Chill Out."

Kanske inte det bästa valet att någon som helst alkohol finns tillgängligt hemma.

Alkoholism är en sjukdom, man handlar kanske inte i förnuftets tecken, speciellt inte då alkohol på något sätt finns där och "frestar".

Då är det också i det "sammanhanget" fårståeligt att man ljuger och försnillar när man lever i en sådan värld.

För att man ska kunna sluta fullständigt med, eller ska man säga bota "sjukdomen" måste det vara fullständigt rent från sådana drycker. På det viset finns bara "svart" eller "vitt" ingen "gråzon" däremellan... om man ska lyckas.

Med andra ord två alternativ finns. Det ena är fullständig alkoholism eller fullständig nykterism.


Beklagar naturligtvis att besvikelser upprepar sig. Men man måste alltid ställa sig själv den frågan. Ska man fortsätta se sig själv som "offer" eller ska man fundera ett varv till och fråga sig om vilken roll man själv har.

Det är inte menat som att till fullo försvara hans handlande eller rättfärdiga. Alla är vi ansvariga för det vi gör oavsett tillstånd(egenhändig orsakad eller annat).

När det handlar om äktenskap så är det ju i nöd och lust.

Så frågan är då till dig: Är du beredd att göra samma resa som honom i "vitt"?

Ty väljer du "gråzonen" kommer hans resa bli i "svart".

Här finns bara svaret JA eller NEJ

Moa

26 november 2011 00:24

Bästa Janneman!!
Tack för ditt svar, och jag är mycket medveten om att detta är en sjukdom och har stöttat "mannen" i 5 år med diverse åtgärder som typ..1½ år varit som du säger "vit" tillsammans med honom...inga problem för mej. Varit med hos beroendecentrum, olika läkare inom både akutsjukvården efter ett inslag av att försvinna på denna jord(tabletter intagna i massor) Min dotter har ställt upp mkt på honom vi har pratat, pratat, pratat i oändlighet men min man har med sej ett bagage sen barndomen som han inte kan släppa fast vi har "lyft" upp honom till skyarna för att han skall få självförtroende...för han är en mkt duktig man på alla sätt..
Vi har begärt av hans läkare att han skall gå på KBT- men varje gånga han har träffat "sin" psykolog så har han mått bra säger han och då berättar han inget till psykologen...suck
Sen har han gått på AA men tyckte det inte gav honom något, och sen så ville han själv börja dricka öl ibland och jag kan inte tvinga honom att inte göra det, jag tycker om att ta en öl också och nåt glas vin då o då, jag ha ringa problem med det och beroendeläkaren sa att jag skall inte behöva "avstå" om jag inte vill för det är hans problem sa han...???
Ja vi har provat alla olika saker både vitt o svart...
Jag kan väl säga som så att jag kan göra resan i vitt om jag vill MEN...jag vet inte om han verkligen kommer att vilja resa i vitt hela sitt återstående liv...för under mitt "vita 1½ år så fick han återfall fast det inte fanns något hemma, han kör till bolaget själv nämligen och så gjorde han och ramlade runt och slog upp hela ansiktet och kom inte hem på natten vilket gjorde mej sjuk av oro...så jag ORKAR inte mer...Mitt liv måste också få lugn o ro...eller hur Jag tycker han skall tänka på vad vi har och vilket
fint liv vi har NU och inte förstöra detta och ta hjälp av sjukvården och psykvården..men han "tror och vill vara som alla andra" säger han...Jag kanske är egoistisk men mitt liv då skall inte det vara behagligt...
Moa
Vi får se